Skötsel av marsvin

Utfodring

Mat av god kvalitet
samt färskt rent vatten måste alltid finnas tillgängligt. Det viktigaste att
tänka på vad gäller utfodring av marsvin, är att de är betande djur, dvs i
första hand gräsätare. Tyvärr tillåter inte det svenska klimatet marsvin att
beta ute året runt utan under vinterhalvåret får man ge hö istället. Hö skall
alltid finnas i fri tillgång och bör utgöra minst 80% av den
totala kosten. Resten bör utgöras av blandade C-vitaminrika grönsaker samt
eventuellt lite pellets och mycket små mängder frukt. Man måste dock vara mycket
försiktig och inte ge efter för marsvinets vilja att äta mer och mer av godsaker
(pellets, frukt, bröd etc) och mindre och mindre av hö/gräs. Det är Du som bestämmer vad
marsvinet skall äta!

Utfodra
inte med kaninpellets i
stället för marsvinspellets. De har inte samma näringsinnehåll. Till skillnad
från kaniner och de flesta andra däggdjur, kräver marsvin en hög halt folsyra
och C-vitamin i fodret. Marsvinsfoder är därför speciellt berikat på dessa
näringsämnen, vilket däremot kaninpellets inte är. Observera också att pellets
innebär just bara pellets, inte
gnagarblandning som innehåller diverse annat, t.ex frön och cornflakes.
Gnagarblandningar bör undvikas helt och hållet eftersom fetthalten i dessa är
alldeles för hög för ett marsvin. Kontrollera även mängden kalk i fodret.
Marsvin har lätt att bilda urinsten då de får i sig för mycket kalk. Innehållet
i torrfodret bör ligga på 0,7-0,8%.

Till skillnad från
de flesta däggdjur kan marsvin inte tillverka sitt eget C-vitamin utan måste få
det från en yttre källa. Marsvinspellets är berikat med detta nödvändiga
vitamin. Observera dock, att till och med då pellets har lagrats på en kall torr
plats, förlorar de ca hälften av C-vitamininnehållet pga nedbrytning, inom 6
veckor efter tillverkningen! Det bästa sättet att ge marsvinet nödvändiga
mängder C-vitamin är genom tillförsel av varierade grönsaker. Cornelia
Wilhelmsson, en mycket engagerad marsvinsägare, har hjälpt oss att räkna ut att
följande grönsaker och mängder kan vara lämpliga:

  -  28 gram
vitkål
-  14 gram
blomkål
-  12 gram
broccoli
-  8 gram
grönkål
-  6 gram
nässlor
- 
9 gram grön paprika
- 
5 gram röd paprika
- 
5 gram persilja
-  28
gram kålrot
-  26 gram
salladskål

Försök
alltid att variera grönsakerna från dag till dag, eftersom ensidig giva av t ex
kålprodukter kan påverka sköldkörteln negativt.

I
nödfall, t ex om ditt marsvin matvägrar eller behandlas för sjukdom, kan du köpa
C-vitamintillskott för människa i form av brustabletter på 500 mg. Ett vuxet
normalstort marsvin som inte är dräktigt behöver ca 10 mg C-vitamin/askorbinsyra
per dag. Du kan alltså smula sönder en liten liten del av tabletten och blanda i
annan mat. Att varje dag ge C-vitamin direkt i munnen, eller låta marsvinet äta
sura frukter som t ex apelsin, kan leda till sår i mungiporna.

Tillägg
till marsvinets diet ska göras försiktigt, ffa om färskt gräs eller grönsaker
skall introduceras. Börja alltid med mycket små mängder och öka på efter hand.
Det är viktigt att köpta färska produkter är noga sköljda för att minska risken
för att marsvinet får i sig bekämpningsmedel eller
bakterieföroreningar.

De
vanligaste felen i marsvinets utfodring är för liten hö-giva, för stor giva av
energirik lättsmält mat (gnagarblandningar, bröd, banan och annat godis) samt
för lite C-vitamin i kosten. Dessa ”enkla” misstag kan ge allvarliga sjukdomar
för djuret, t.ex tandfel, ledsmärtor och trumsjuka.

All
mat ska ges i tunga keramikskålar som motstår både att marsvinet välter det
eller tuggar på det. Skålen ska vara tillräckligt hög  för att hålla
strömaterial och avföring utanför maten, men låg nog så att Ditt marsvin kommer
åt maten.

Vatten
ges lättast via en vattenflaska. Tänk på att marsvin lätt kan orsaka att flaskan
blir förorenad eller tilltäppt, genom att de tuggar på flaskans ände och därmed
för dit matpartiklar. Det är därför viktigt att alla mat- och vattenbehållare
rengörs och desinficeras dagligen.

Hantering

Marsvin
är vanligen lugna, icke-aggressiva djur. De brukar varken bitas eller klösas vid
hantering. Vanligen protesterar de genom att ge ut ett högt pipande-sjungande
ljud. De kan dock göra motstånd då man lyfter upp eller håller fast dem. Var
mycket försiktig så att marsvinet inte skadas vid hanteringen. Marsvinet ska
hållas med båda händerna, ena handen under bröstkorg-buk, medan den andra handen
stödjer bakbenen. Vuxna, och framför allt dräktiga honor, ska hållas mycket
försiktigt men med fast hand och gott stöd.

Buren

Burens
utseende och möblering begränsas bara av ägarens uppfinningsrikedom och budget.
Det finns flera riktiga sätt att hålla marsvin, det viktiga är att man har
marsvinets bästa i åtanke.

Marsvin
kan hållas i burar av rostfritt stål, plast eller glas. Trä ska inte användas
eftersom det är svårt att rengöra, och är känsligt för destruktivt tuggande.
Många plaster förstörs också lätt av tuggande. I idealfallet ska buren ha en
öppen sida för att medge tillräcklig ventilering. Var därför försiktig med att
använda akvarier som är svårventilerade. Buren måste även vara rymningssäker,
fri från skarpa hörn och andra tänkbara faror. Storleken ska medge normal
marsvinsaktivitet. Ca 50 x 60 cm golvyta per vuxet marsvin rekommenderas.
Avelsdjur bör ha dubbelt så mycket utrymme. Buren kan ha öppet tak om sidorna är
minst 25 cm höga, så länge andra husdjur som t ex hund eller katt inte utgör
något hot.

Underlagsmaterialet
måste vara rent, icke-toxiskt, absorberande, relativt dammfritt och lätt att
ersätta. Du kan använda en handduk eller en bit heltäckningsmatta för det täckta
golvet. Fleece-tyg (s k vet-bed) fungerar mycket bra, eftersom det är tvättbart.
Om marsvinet tuggar på fleece blir det inga långa tygtrådar som kan fastna i
magtarmkanalen. Ett billigt och naturligt underlagsmaterial är tidningspapper i
botten med ett tjockt lager hö eller halm på. Bottenmaterial som hyvelspån eller
sågspån är mindre bra eftersom de dammar mycket och de kan packa ihop sig vid
hanens yttre könsorgan och orsaka hudinflammation. Pelleterat papper dammar
mindre, suger upp bra samt är ofarligt att förtära.

Tänk
på att byta eller rengöra dagligen i marsvinsburen! Det är mycket vanligt att
marsvin får olika slags sjukdomsproblem på grund av att hygienen i buren är för
dålig. Vanliga sådana problem är rinnande ögon och näsa på grund av irriterande
ämnen från urinindränkt bottenmaterial, samt sår på trampdynorna på grund av
kontakt med fuktigt irriterande bottenströ och för platta, hårda
underlag.

Miljön
runt marsvinets bur är också viktig. Eftersom marsvin är känsliga så trivs de
bäst om de får bo på en lugn plats skyddade från direkt solljus och från kalla
fuktiga områden. Marsvin trivs bäst på en torr kall plats med tillräcklig
ventilation. Drastiska förändringar i miljön ska undvikas, framför allt hög
temperatur och hög luftfuktighet.

Eftersom
marsvin är sociala djur kan fler än ett djur bo tillsammans. Hanar och honor kan
bo tillsammans under förutsättning att hanen är kastrerad. Nya hanar slåss dock
ibland om de sätts ihop som vuxna och/eller med en hona. Äldre dominanta djur
kan tugga på mer undergivna djurs öron eller hår.

Avel

Honan
blir könsmogen redan vid 5-6 veckors ålder, medan hanen oftast blir könsmogen
först vid 8-10 veckor. Honans brunstcykel varar 14-19 dagar. Perioden då hon är
mottaglig för hanen för parning är bara 8-15 timmar under denna period. Hon
börjar ofta med en ny brunst inom några timmar efter förlossningen - hon kan
alltså ge di åt en kull samtidigt som hon är dräktig med nästa kull.

Det
viktigaste att komma ihåg då det gäller marsvinsavel är att honan bör betäckas
före 7 månaders ålder om hon i framtiden ska användas i avel. Hon ska dock inte
betäckas före 5 månaders ålder. Om den första parningen dröjer senare än denna
tidsperiod, ses ibland allvarliga och livshotande problem vid förlossningen.
Orsaken till detta är att marsvinets bäcken växer ihop vid denna tid, och därmed
förträngs förlossningsvägarna och hindrar fostren från att passera lätt. Om
honan får en kull tidigt i livet breddas bäckenet innan det förbenas. En annan
vanlig orsak till förlossningsproblem är övervikt hos honan.

Marsvinshanar
ska vara minst 4 månader gamla innan de används i avel. Honorna kan användas i
avel upp till 3-4 års ålder, medan hanen kan användas så länge han orkar
betäcka, dvs ofta hela livstiden. Honan bör inte få mer än 3 kullar under en
12-månaders period.

Dräktigheten
varar mellan 59 och 72 dagar. Dräktigheten är kortare vid stor kull, och längre
vid liten kull. Dräktighetstiden är förhållandevis lång då man jämför med andra
gnagare.

En
dräktig marsvinshona uppvisar en kraftigt förstorad buk under dräktighetens
senare skede. Kroppsvikten kan faktiskt fördubblas. Det är svårt att veta när
tidpunkten för förlossningen är, eftersom honan ej bygger något bo, dvs hon
"bäddar" inte. Inom en vecka före förlossningen kan man märka en lätt vidgning
av bäckenområdet. Detta är den så kallade bäckenseparationen, som om den inte
inträffar leder till problem med förlossningen. Om bäckenet inte separeras,
vilket händer hos honor som paras efter 7 månaders ålder, kan naturlig
förlossning vara omöjlig och kejsarsnitt måste tillgripas. Tyvärr är detta
ingrepp mycket riskfyllt för både modern och ungarna och det är väldigt vanligt
med dödlig utgång.

En
okomplicerad förlossning tar vanligen ca 30 min, med ca 5 min mellan varje unge.
Kullstorleken varierar mellan 1-6 st, med ett medeltal om 3-4. Första kullen är
vanligen mycket liten. Tyvärr är aborter och dödfödslar inte ovanligt hos
marsvin.

Ungarna
är mycket välutvecklade vid födelsen. De väger mellan 50-100 gram och har full
päls. Ungarna föds till och med med tänder och med ögonen öppna. Mammorna är
inte speciellt "mammiga" i sin omvårdnad om ungarna. Hon bäddar inte i ordning
något bo och hon förblir i sittande ställning då ungarna diar. Ungarna kan
faktiskt äta fast mat och dricka från en skål ganska snart efter födelsen, men
man rekommenderar att de får dia i 3 veckor innan de avvänjs.

Sjukdomsproblem             

Förvuxna
tänder

Ett
marsvin med tandproblem känns ofta igen på att pälsen under haka och på halsen
är blöt pga ett konstant salivdroppande, framtänderna är snedslitna samt
marsvinet äter generellt sämre och har svårt att äta vissa foder, vanligen hö
vilket är det mest svårtuggade. Ibland blir följden lös avföring p.g.a
fiberbristen. Orsaken till problemen är att marsvinets kindtänder är förvuxna.
Oftast ses detta hos äldre (2-3 år eller äldre) marsvin. Den vanligaste orsaken
till förvuxna tänder är för liten hö/gräs-giva. Rikliga mängder hö och gräs är
ett måste för att marsvinet skall tugga på rätt sätt och slita sina tänder
tillräckligt samt behålla passformen dem emellan. En annan (dock ovanligare)
orsak kan vara medfödda bettfel, t.ex underbett. Övervuxna tänder orsakar skador
på marsvinets tunga och/eller kinder, vilket i sin tur leder till oförmåga att
tugga och svälja maten; dreglande längs haka och hals; samt avmagring. I
allvarliga fall kan även fiber- och matbristen orsaka mag-tarmrubbningar som
trumsjuka och upphörd mag-tarm motorik.

Veterinär måste
uppsökas så snart detta problem misstänks. Diagnosen bekräftas genom
muninspektion och/eller röntgen. Problemet åtgärdas genom att de övervuxna
tänderna slipas ner, något som vanligen kräver narkos för att kunna utföras.
Arbete med tänder i munnen på ett marsvin är svårt pga den extremt lilla
munöppningen. Efter åtgärden måste marsvinet vanligtvis tvångsmatas tills det
kommer igång att äta på egen hand.

Det
finns ingen permanent lösning eller korrigering av detta problem. Upprepade
tandkontroller och tandslipningar är i regel nödvändiga. Marsvin med bettfel ska
inte användas i aveln eftersom åkomman ofta är ärftlig.

Skjörbjugg
(C-vitaminbrist)

Marsvin
kan inte tillverka C-vitamin själva utan är beroende av en yttre foderkälla.
Brist på tillräcklig mängd C-vitamin i fodret leder till skjörbjugg. Symptomen
på detta inkluderar dålig aptit; svullna smärtande leder och revben; ovilja röra
sig; dålig utveckling av ben och tänder; spontana blödningar, framför allt från
tandkött men även in i leder och muskulatur. Om sjukdomen lämnas utan åtgärd kan
det vara dödligt, i huvudsak för snabbt växande ungar samt dräktiga honor.
Subkliniska brister leder dessutom  till ökad känslighet för andra
sjukdomar.

Kommersiellt
marsvinsfoder har tillskott av tillräcklig mängd C-vitamin. Du måste dock komma
ihåg att felaktig lagring och hantering av dessa pellets leder till att de
snabbt förlorar C-vitamin. Till och med vid riktig förvaring i en kall torr
omgivning så förlorar pellets halva C-vitaminmängden på ca 6 veckor! Det är
alltså viktigt att Du alltid ger tillskott av C-vitamin.

Kontakta
Din veterinär vid första tecknet på skjörbjugg, för att ställa en tidig diagnos
och sätta in behandling. Djuren måste behandlas tidigt med tillskottsvitamin (i
maten, vattnet eller via injektion) för att kunna häva symptomen.

Hårtuggande

Kala
fläckar i huden är vanligt hos marsvin. Hårtuggande är bara en av många orsaker
till detta. Denna ovana ses då marsvin tuggar på andra, undergivna marsvins
päls. Det dominanta marsvinet kan kännas igen genom att det har normal päls,
medan övriga marsvin har områden med kala fläckar. Det finns ingen annan
behandling än att skilja marsvinen åt, om det blir ett problem för djuren eller
ägaren. Om ett ensamt marsvin tuggar av sin egen päls kan detta vara ett tecken
på för fiberfattig kost eller för lite att göra.

Förlust
av hår, eller tunn päls, kan ses pga en mängd andra orsaker. Det är ett vanligt
fenomen hos honor som används upprepat i avel, eller hos svaga nyavvanda ungar.
Vissa hormonrubbningar, svampsjukdomar och parasitinfektioner ger också upphov
till håravfall.

Värmeslag

Marsvin
är mycket känsliga för värmeslag, framför allt de marsvin som är överviktiga
och/eller kraftigt behårade. Miljötemperaturer över 30 grader, hög luftfuktighet
(över 70%), otillräckligt med skugga och ventilering, trängsel, och andra yttre
stressfaktorer bidrar till att utlösa värmeslag.

Tecken
på värmeslag kan vara att marsvinet flämtar, dreglar, är svagt och ovilligt att
röra sig, kramper, och i värsta fall dödsfall. Om symptomen känns igen i tidigt
skede är det behandlingsbart. Marsvinet ska sprayas med kallt vatten, badas i
kallt vatten, eller gnidas med alkohol på trampdynorna. Så snart första hjälpen
har givits måste veterinär uppsökas.

Man
kan förebygga värmeslag genom att tillförsäkra marsvinet tillräckligt med skugga
och bra ventilering. Dessutom kan kallvatten sprayas mot buren och/eller en
fläkt stå på över en isbehållare, och riktas mot buren.

Pneumoni

Lunginflammation
är en av de vanligaste bakteriella sjukdomarna hos marsvin. Luftvägsinfektioner
orsakas av ett flertal virus och bakterier. Många av dessa bakterier finns i
luftvägarna hos kliniskt friska marsvin. Vid tillfällen med stress, dålig
utfodring, och dålig skötsel, kan dock djuret bli känsligt för något av dessa
sjukdomsämnen. Symptomen på lunginflammation omfattar svårighet att andas; flöde
från näsa och ögon; slöhet; bristande aptit. I vissa fall ses plötsliga dödsfall
utan några symptom.

Kaniner
kan naturligt ha en bakterie i sina luftvägar (Bordetella
bronchiseptica)
som är sjukdomsframkallande på marsvin. Det är orsaken till att man bör vara
försiktig med att ha kaniner och marsvin tillsammans.

Infektionen
kan sprida sig till mellan- eller innerörat. I dessa fall ses även symptom som
vinglighet, vriden hals, cirkelgång åt ena hållet, eller att marsvinet rullar
runt runt.

Då
ett marsvin uppvisar dessa symptom måste veterinär uppsökas. Aggressiv
antibiotikabehandling tillsammans med allmänt understödjande behandling
(tvångsmatning, vätska, vitaminer) kan krävas för att få sjukdomen under
kontroll. Tyvärr är det, trots korrekt behandling, ofta svårt att bli av med den
sjukdomsorsakande bakterien och risken för återfall är stor.

Trumsjuka

Om
marsvinet utfodras med för fiberfattig (=för lite hö) och för fet kost (= för
mycket gnagarblandning, frukt, bröd etc) kan detta leda till att mag-tarm
motoriken avtar och kanske t.o.m helt avstannar. Då blir mage och tarm snabbt
gasfyllda, vilket leder till smärta för djuret och är livshotande om djuret ej
snabbt kommer under veterinärvård. Det första tecknet på begynnande trumsjuka är
att marsvinet ej bajsar lika mycket eller inte alls samt att det inte äter lika
bra alternativt inte alls. Marsvinet brukar också bli ovilligt att röra sig och
lättirriterat. Vid dessa symptom bör veterinär alltid kontaktas omedelbart
eftersom sjukdomsförloppet kan vara hastigt och leda till djurets död inom ett
par timmar.

Trampdyneinfektion

Symptom
kan vara svullna fötter, hälta, ovilja att röra sig. Första åtgärden att vidta
vid detta problem är förbättrad burhygien, ändrat burunderlag och bantning av
överviktiga djur. Dessutom kan själva fötterna behöva behandlas av Din
veterinär. Lokal behandling med antibiotika och bandage behövs ofta. Ibland
måste allmän antibiotika sättas in Behandlingen kan behöva pågå lång tid för att
få effekt. Tyvärr leder problemet många gånger till ledinfektioner.

Yttre
parasiter

Löss
och skabb är marsvinets vanligaste parasiter. Löss är små, vinglösa, platta
insekter som lever i pälsen. Både vuxna löss och ägg hittas fästade vid
hårskaften. Skabb är mikroskopiska spindelliknande djur som invaderar de översta
lagren i huden. Marsvinets löss och skabbdjur angriper inte människa.

Skabbinfektion är vanligen allvarligare än löss.
Marsvinets skabbdjur, Trixacarus cavie, orsakar allvarliga problem. Detta
skabbdjur lever i hudens yttre lager och orsakar intensivt kliande och
omfattande håravfall. Ibland kan de hittas utan klåda hos djuret, men i stället
håravfall och krustor i huden. I andra fall är infektionen och irritationen så
allvarlig att djuret orsakar sig själv allvarliga sår, och uppvisar ett vilt
springande och cirklande beteende. Klådan kan t.o.m bli så intensiv att
marsvinet får epilepsi-liknande anfall.

Behandlingen
utgörs sedan av 3-4 injektioner av ett speciellt antiparasitärt läkemedel
(Ivomec) med ca 2 veckors intervall.

Lusinfektioner
pågår
ofta utan synliga yttre symptom. Vid kraftig infektion ses dock intensivt
kliande och en del håravfall. Krustor på och runt öronen ses ibland. Marsvin har
två sorters bitande löss. Båda irriterar och skadar hudens yta, och livnär sig
på kroppsvätskor som utsöndras via de ytliga hudsåren som lössen ger upphov
till.

Din
veterinär kan bekräfta diagnosen genom att undersöka pälsen samt genom att i
mikroskop studera hårstrån från Ditt marsvin. Behandlingen består vanligen i
badning med ett antiparasitärt schampo eller injektioner med ett antiparasitärt
preparat.

Ringorm

Ringorm
orsakas av en svampsjukdom som även kan angripa människa. Unga marsvin är
vanligen känsligare än vuxna. Ringorm hos marsvin yttrar sig oftast som fläckvis
håravfall i ansikte, nos och på öron. Huden kan i dessa partier vara flagig.
Klåda kan förekomma men är relativt sällsynt. Både lokal och allmän behandling
kan sättas in för att få bukt med sjukdomen.

Känslighet för
antibiotika

Marsvin
är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Av denna anledning ska Du
aldrig försöka Dig på att behandla marsvinet hemma utan att ha konsulterat en
veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara
dödliga för marsvin, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom
kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga
skador.

Den
viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt
ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet
påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de
normala, "goda", bakterierna i marsvinets matsmältningssystem. Marsvin har ett
mycket känsligt matsmältningssystem, så alla förändringar i detta kan orsaka en
kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl
som att orsaka obalans i bakteriefloran så kan dessa förändringar leda till
bildandet av skadliga kemiska produkter i marsvinets kropp. Andra antibiotika
orsakar direkt toxiska effekter mot marsvinet utan att först störa
matsmältningssystemet